Att bygga Dalarna.nu från en fäbod – om AI, vedvärme och digital frihet

Elden knäpper i spisen. Temperaturen sjunker snabbt utanför timmerväggarna, och mörkret faller tidigt här uppe. Kaffekoppen ångar på bordet bredvid datorn.

Eld, tystnad och digitalt skapande mitt i Dalarna

Ingen kontorsbelysning, inga öppettider, inga pushnotiser från ett kontorssystem som kräver inloggningar och pixlar i utbyte mot lön.

Bara brasvärme, ett bord, en uppkoppling när nätet vill samarbeta – och Dalarna.nu som växer fram bit för bit. Det är här, i kontrasten mellan vedeldning och digital teknik, som min arbetsmetod med AI har hittat sin form.

Jag bygger en av de mest omfattande plattformarna om Dalarna samtidigt som jag lever ett lugnt, nästan analogt liv – och det är kanske just den kombinationen som gör det hållbart.

Egen Bild:

Varför jag använder AI – inte för att göra mindre, utan för att skapa mer lokal kunskap

Jag använder inte AI för att spara tid eller för att slippa arbete. Tvärtom. Jag använder AI för att kunna göra mer – mer detaljer, fler guider, fler orter, fler historiska platser, fler små berättelser som annars aldrig hade nått ut.

Många pratar om AI som ett sätt att automatisera bort jobb. För mig är det snarare som att få en skrivarkollega som hjälper till att strukturera, formulera och ge mig fart framåt när energin inte alltid finns där.

AI ersätter inte lokal röst, men det kan hjälpa till att hålla tempot uppe så att fler texter faktiskt blir skrivna. Och varje text, varje guide och varje krönika om Dalarna, blir som en liten pixel i ett större digitalt kulturarv.

Att bygga Dalarna.nu från en fäbod – arbetsplatsen är lika viktig som verktygen

Det är något speciellt med att arbeta här. Ingen chef, ingen kontorsmiljö, inga deadlines utifrån. Bara små vardagsrutiner: ta in ved, starta eld, skriva, dricka kaffe, skriva lite till.

När man eldar egen ved förstår man plötsligt värdet av energin man förbrukar. Samma sak gäller innehåll – allt jag publicerar känns konkret, handgjort, även om AI varit med i processen.

Det finns en frihet i att vara uppkopplad och samtidigt ganska bortkopplad.

Jag rör mig mellan två världar: den långsamma fäbodrytmen där man eldar, lagar en enkel lunch och går ut för att känna på vädret – och internetvärlden där jag postar guider om Dalarnas sjöar, internlänkar blogginlägg om falukorvsluktande vandringsleder och genererar AI-bilder av vattenfall och gruvhål i fotorealistisk dalastil.

Egen Bild:

Så går det praktiskt till – min arbetsprocess med AI och innehåll

Min metod är enkel men effektiv:

• Jag börjar med en idé eller ett ämne – ofta något lokalt som knappt finns täckt online.

• Jag strukturerar rubrikerna. H2, H3, gärna med tydligt SEO-fokus.

• AI får hjälpa till att generera ett första utkast baserat på strukturen.

• Jag går in och lägger till min egen ton, mina reflektioner, mina formuleringar.

• Internlänkar sätts in manuellt – alltid relevanta, aldrig slumpmässiga.

• Sedan lägger jag in mina två reflektioner i slutet, enligt min nya rutin. Det ger texten röst och mänsklighet.

• Och så bilderna: AI-genererade, men alltid i samma fotorealistiska stil, med Dalarna-känsla och horisontellt format för att passa bloggen.

Det blir som ett hantverk i två lager – AI som råmaterial, och min röst som yxan som formar det.

Att kombinera tradition och teknologi – fäbodkultur möter AI

Det finns något nästan symboliskt i att använda AI för att dokumentera Dalarna. Här sitter jag bland gamla timmerstockar och traditionella byggnadstekniker och samtidigt använder jag en av de mest avancerade digitala verktygen i världen.

Det är ett märkligt möte, men också logiskt. Fäbodkulturen handlade om att bruka det man har och hitta praktiska lösningar för att klara vardagen. AI är, på sitt sätt, bara ett nytt verktyg i samma anda.

Skillnaden är att istället för att ysta ost eller tälja redskap, så bearbetar jag information och bygger digitala lager av kunskap.

Egen Bild:

Här är några av AI-artiklarna jag redan skapat

→ Här lägger du in internlänkar till dina AI-relaterade inlägg, exempelvis:

• AI-konsult i Dalarna – hur företag kan använda smart teknik lokalt

• Digitalisering i Dalarna – så driver tekniken regionens framtid

• AI för småföretag i Dalarna – en praktisk guide

• Framtidens arbetsliv i Dalarna – hur AI förändrar yrkesrollerna

Reflektion – Vad händer när man låter skapandet bli ett lugnt motstånd

Jag tror att skapandet i sig kan vara ett tyst motstånd mot tempot som förväntas av oss. Istället för att springa efter nästa pixelpåfyllning i form av lönespecifikationer och förväntade arbetsinsatser, så väljer jag att skapa något som känns meningsfullt.

Att skriva om Dalarna på detaljnivå, ort för ort, sjö för sjö, är kanske ett udda projekt – men det ger en sorts stillhet. AI hjälper mig inte att jobba snabbare för någon annans skull, utan för att kunna bygga något större i min egen takt.

Avslutning – Elden brinner vidare, och sidan växer

Elden falnar sakta men värmen ligger kvar i rummet. Jag stänger ner för kvällen, men Dalarna.nu har växt ytterligare några sidor. Imorgon fortsätter jag. Ny ved, nytt ämne, nya rader.

Och AI sitter redo som digital medarbetare – inte för att ta över, utan för att hålla takten med min envishet. Det här är mitt sätt att dokumentera ett landskap. Ett klick i taget, en eld i taget.

Om skribenten:
Petter Hansson är frilansskribent och digital nomad med hjärtat i Dalarna. Han har under många år rest, vandrat och deltagit i evenemang runt om i landskapet och delar här med sig av både egna upplevelser och faktagranskade tips. På Dalarna.nu vill han lyfta fram det bästa av regionens natur, kultur och historia – från små byar och dolda pärlor till stora festivaler och klassiska resmål.