Jakten på pixlar – Reflektion om frihet och vansinne i samhället
Det slog mig igen idag, när jag pratade med en vän. Hur fullständigt vansinnigt vårt samhällssystem egentligen är uppbyggt.
När pengar bara är pixlar – tankar om frihet och vansinne
Vi kallar det “att arbeta”, men ibland känns det mer som att springa i ett hjul som någon annan har byggt – och som ingen riktigt vågar kliva ur. Man jobbar, man stressar, man jagar, och ändå har man knappt råd att leva.
Det märkliga är att allting kretsar kring något som inte ens är verkligt. Pengar. Pixlar. Siffror på en skärm. Falu kommun, banken, arbetsgivaren – de skickar några digitala tecken fram och tillbaka och säger att det där, det är värde. Men det är inte värde, det är illusion.
Läs mer om: Att läka i naturen i Dalarna
Man tar inte ens i något längre, man får inte en sedel i handen, ingen myntklang, inget fysiskt bevis på sitt slit. Bara ett saldo på en display som blinkar till när man betalat räkningarna.
Egen Bild:
När allt blir siffror
Och så ska hjulen snurra. Man ska dra sitt strå till stacken, konsumera, köpa nytt, hålla ekonomin vid liv. Samtidigt ska man tänka på miljön, på hållbarhet, på klimatet, på att “inte köra för mycket bil”.
Men hela systemet bygger ju på att vi måste köra, handla, konsumera. Det är som att världen säger:
“Köp nytt – men tänk på klimatet!”
“Jobba hårt – men ta hand om dig själv!”
“Lev i nuet – men spara till framtiden!”
Det går inte ihop. Det är ett vansinnigt dubbelspel, där ingen längre ser utgången.
När man ser igenom det
Jag tror att när man väl får syn på det, när man verkligen ser hur systemet fungerar, då går det inte att bli “normal” igen. Man kan inte stänga ögonen.
Man börjar ifrågasätta allt – varför man jobbar, varför man stressar, varför man ens ska samla på sig mer saker. För vem? För vad?
Jag känner mer och mer att jag inte vill delta i det där längre. Inte på deras villkor.
Jag vill bygga något eget, något verkligt. För mig är det Dalarna.nu. Det är min väg ut ur pixeljakten – ett projekt som handlar om något annat: att skapa värde som faktiskt känns.
Att skriva om människor, platser och liv här i Dalarna. Att bygga något som växer på riktigt, inte bara som siffror i ett digitalt hav.
Egen Bild:
Egentligt värde
När jag eldar i öppna spisen och ser lågorna röra sig långsamt, då förstår jag vad värde är. Det är värme. Ljus. Det är att sitta tyst och känna att man lever, utan att behöva mäta eller jämföra.
Det är att dela en tanke med någon, att se något vackert, att skapa något nytt. Samhället säger att vi ska “förverkliga oss själva”.
Men kanske är det egentligen precis tvärtom – att vi behöver av-verkliga oss från systemet för att hitta tillbaka till det som är verkligt.
Min egen riktning
Så för mig är målet tydligt nu: Jag jagar inte längre pengar. Jag jagar frihet. Och frihet, den mäts inte i pixlar.
Det är att kunna leva i sin egen takt, att bygga något med mening, att få känna sig hel utan att behöva be om tillåtelse. Att låta skapandet och enkelheten få ta plats.
Reflektion – Jakten i Samhället
Jag tror att fler och fler känner likadant, men vågar inte säga det högt. Vi vet innerst inne att systemet är skevt, men vi kör ändå vidare för att det känns tryggt.
Men tryggheten finns inte i systemet – den finns i att förstå det, och sedan välja att leva utanför det, åtminstone i sinnet.
Petter Hansson är frilansskribent och digital nomad med hjärtat i Dalarna. Han har under många år rest, vandrat och deltagit i evenemang runt om i landskapet och delar här med sig av både egna upplevelser och faktagranskade tips. På Dalarna.nu vill han lyfta fram det bästa av regionens natur, kultur och historia – från små byar och dolda pärlor till stora festivaler och klassiska resmål.
