Att kliva ur ekorrhjulet – en berättelse från Falun, återvinningen och verkligheten
Det var en vanlig dag. Jag var inne på Coop vid Kvarnberget i Falun. Jag hade varit och hämtat burkar som jag skulle panta, som jag ofta gör, och skulle köpa en dricka.
Jag hittar det jag behöver – och därför är jag fri
Framför mig i kön stod två kvinnor. De hade precis kommit hem från semestern. De hade precis handlat, massor med mat, säkerligen saker de inte behövde egentligen, men så blir det ju när man skall unna sig.
Den ena sa:
– Nu är det bara att börja om igen.
Den andra svarade:
– Ja, det är någonting hela tiden.
Ingen av dem lät nöjd. De såg inte glada ut. De lät… trötta. Och i det ögonblicket kände jag bara: Vad håller ni på med? Har ni inte genomskådat grejen?
För det är ju så: många är fast i ekorrhjulet utan att ens veta att de springer.
Egen Bild:
Ekorrhjulet – snyggare och dyrare för varje år
Det känns som att hjulet är mer välpolerat än någonsin. Allting är snyggt, stilrent, trendigt. Livet ser “bra ut” på utsidan. Men ändå är det så många som har slut på pengar långt innan månaden är slut.
Inte för att de lever ett lyxliv – utan för att hela systemet är designat för att pengarna ska rinna ur fingrarna.
Man ska köpa nytt. Man ska unna sig. Man ska hinna med. Och när man blir trött, då ska man unna sig lite mer. En resa. Ett lekland. En ny jacka. En prenumeration på något man inte behöver.
Jag har sett det. Jag har sett det massor.
Men jag själv då?
Jag har klarat mig ett helt år nu – med högt underhåll att betala till barnen och utan fast inkomst. Det har varit tufft ibland, absolut. Men jag har inte bränt mina pengar. Jag har använt det jag har. Och det har gått.
Jag har:
- Pantat burkar
- Ätit billigt (kycklingklubbor för 16 spänn – blir proppmätt)
- Duschat gratis på ett gratis ställe
- Hittat vatten på offentliga platser
- Använt offentliga toaletter
- Kört snålt med bilen, glidit på rull
- Hittat kläder, jackor, skor – allt från återbruk och återvinning
- Plockat grejer ur gröna återvinningscontainrar (folk lämnar fullt fungerande grejer utanför)
Jag har nästan tio par skor, och jag har bara köpt ett eller två par. Resten har jag hittat. Och det är bra grejer. Stekpannor, kastruller, skjortor, jeans – saker som hade kostat tusentals kronor nya.
Men det bästa? Jag har sagt i flera år:
“Jag hittar det jag behöver.”
Och det stämmer. Det stämmer verkligen.
Den verkliga lyxen är att inte vara beroende
Jag skulle gärna ha mer pengar. Det vill nog de flesta. Men jag är inte beroende av pengar för att må bra. Det är skillnad.
Och vet du vad? De bästa upplevelserna kostar nästan ingenting. Att åka till en sjö och grilla en korv. Att vandra på en stig. Att sitta på en stubbe och höra tystnaden.
Men det verkar som att folk idag inte ens tänker så. Istället går man till leklandet för 159 kr per barn. Är man sex stycken? Då försvinner en tusing.
Det är som att det blivit otänkbart för folk att göra något utan att det går pengar. Som att själva upplevelsen blir ogiltig om man inte blippat kortet först.
Reflektioner
- Jag har aldrig känt mig så fri som nu. Fri från måsten. Fri från “det är bara att börja om igen”.
- När man pratar om det här – då kommer tecknen. Ormvråken som flyger förbi precis när samtalet blir allvar. Naturen lyssnar när man talar sanning.
Interna länkar
Avslutning – Att kliva ur ekorrhjulet
Jag tror inte alla behöver leva som jag gör. Men jag tror att många skulle må bättre av att släppa taget om jakten. Att se igenom illusionen.
För det går att leva utan att springa. Det går att hitta det man behöver. Och ibland, när man står där på Coop och hör folk sucka, så tänker jag bara:
Ni behöver inte börja om. Ni behöver vakna.
Petter Hansson är frilansskribent och digital nomad med hjärtat i Dalarna. Han har under många år rest, vandrat och deltagit i evenemang runt om i landskapet och delar här med sig av både egna upplevelser och faktagranskade tips. På Dalarna.nu vill han lyfta fram det bästa av regionens natur, kultur och historia – från små byar och dolda pärlor till stora festivaler och klassiska resmål.
