Krönika: Man läker här ute – I dalaskogen
Det börjar i det lilla. Man går ut för att hämta ved och stannar till utan att man ens tänker på det. Luften känns annorlunda än dagen innan.
När naturen blir ett hem och inte bara en plats
Ett par grader hit eller dit, en annan ljudbild i träden, ett nytt slags ljus över backen. Små saker – men de går rakt in. Kroppen märker mer än man tror när man lever nära naturen.
Vi kom till fäboden tidigt i år, i mars, när kylan fortfarande bet tag i kinderna och kaffet behövde drickas snabbt för att inte svalna i koppen. Men trots kylan satt man där ändå, med filten över axlarna och näsan i vinden.
Bara för att det kändes rätt. För att något i kroppen redan då började förstå att det här var platsen man skulle vara på.
Egen Bild:
Våren i fäboden – när kylan fortfarande biter men livet drar igång
Sedan kom våren, den där skira, tunna grönskan som bara finns i Dalarna några få veckor varje år. Man började grilla mer, röra sig mer, fixa saker utomhus utan att ha någon egentlig plan.
Läs mer om Naturen i Dalarna
Det bara blev så. Och när sommaren kom var det som att väggarna tappade betydelse helt. Kaffet dracks ute. Tankarna tänktes ute. Man gick inte in förrän dagen verkligen var slut – och ibland inte ens då.
Nu är det höst. Luften har fått en stillhet i sig. Elden knäpper mot kvällen och man drar filten tätare, men inte för att gå in – utan för att stanna kvar.
Höstdagarna ute – när luften blir stilla och elden drar en närmare marken
Det är något djupt lugnande i att sitta där och bara låta allt vara. Man vill inte gå in. Det är nästan barnsligt i sin enkelhet. Man vill bara vara kvar där elden är, där luften känns ren och där tankarna inte behöver bråka.
Egen Bild:
Och det är då man märker det: man läker här ute.
Inte på något stort dramatiskt sätt. Det är inte en sådan sorts läkning. Det är mer som att ett inre brus, som funnits där så länge att man glömt hur tyst det kan vara, börjar klinga av.
Man sitter där och andas och märker att det räcker. Att det enkla livet – ved, kaffe, lite sol på ansiktet, en filt om axlarna – faktiskt är nog.
👉 Utforska Dalarnas natur och utflyktsmål på Dalarna.nu
Sammanfattning – Man läker här ute – I dalaskogen
Det är nästan provocerande hur lite man behöver när man väl är här.
Kanske är det just därför man inte vill gå in. Inte för att det är dåligt där inne – utan för att något i en vet att det är här ute, mitt i vinden, doften av rök och ljudet av trä som spricker i elden, som man hittar tillbaka till sig själv.
Petter Hansson är frilansskribent och digital nomad med hjärtat i Dalarna. Han har under många år rest, vandrat och deltagit i evenemang runt om i landskapet och delar här med sig av både egna upplevelser och faktagranskade tips. På Dalarna.nu vill han lyfta fram det bästa av regionens natur, kultur och historia – från små byar och dolda pärlor till stora festivaler och klassiska resmål.
